Nu har jag uppdaterat testresultatet för senaste versionen av de vanligaste webbläsarna och man kan lugnt konstatera att det hänt en hel del på javascriptfronten det senaste året.
Testet jag körde är samma Sudoku-kombination som förra gången. Tiden det tar att räkna fram alla möjliga lösningar på just min dator jämförs med tiden det tog i den version av respektive webbläsare som var aktuell för ett år sedan.

Internet Explorer står för den överlägset största förbättringen och är verkligen med i matchen nu. Opera har gjort ett rejält ryck och kapat sin tid till en bråkdel. Firefox har förbättrat sin tid lite men har ändå helt plötsligt hamnat efter de andra. Chrome och Safari har putsat mer marginellt på sina redan låga tider.

Uppdatering: Grafen ovan är kompletterad med värden för senaste betan av Firefox 4, beta 6, där man kan se att hastigheten tagit ett litet steg tillbaka. Däremot verkar det vara bra saker på gång eftersom den senaste ”nightly”, beta 7 pre, visar att de klippt över hälften på tiden och hamnar på par med Chrome.

På Mac OSX ser det ut så här. Där skiljer ingenting mellan Firefox 3.6 och Firefox 4.0 beta 6. Men ”nightly” beta 7 pre knappar in på sina fortfarande snabbare konkurrenter. Framförallt Chrome 6 imponerar stort med bara en halv sekund.

På mobiltelefoner går det förstås inte lika snabbt. Här blir det inte heller så mycket en jämförelse mellan olika webbläsare utan mellan olika mobilplattformar och dess hårdvara. Det kan ändå ge en liten uppfattning vad man har för javascriptprestanda att tillgå när man utvecklar webbapplikationer för en mobil jämfört med en fullstor webbläsare.
Om du klickar på grafen och kör detta test på din mobil, skriv gärna resultatet som en kommentar.

MooTools i Worker-kontext

Men MooTools har även hjälpmedel för att skriva objektorienterad kod samt en del utökningar och förbättringar för språket som sådant. Om man vill dra nytta av detta för kod som körs i ett annat sammanhang där window och document inte finns tillgängliga, t.ex. i en Web Worker tråd, vad gör man för att få mootools att fungera då?
En variant är att skapa mock-up objekt för att maskera det faktum att objekten inte finns, tomma skelett som bara innehåller det nödvändigaste för att mootools skall kunna laddas utan fel. Självklart ger inte detta tillgång till någon funktionalitet som är beroende av dessa objekt men övriga funktioner finns på plats.

// If we're in a worker we need to masquerade the global context and load mootools
if (self.importScripts) {
	document = {
		prototype: function() {},
		createElement: function() {},
		getElementsByTagName: function() {return []}
	};
	window = {
		document: document,
		Document: document,
		Element: { prototype: function() {} },
		Window:  { prototype: function() {} },
		addEventListener: function() {},
		attachEvent: function() {},
	};
	self.importScripts('mootools.js');
}

Skicka objekt till Workers

Eftersom Web Workers är helt isolerade från webbsidan, dvs. inte har tillgång till något delat minne, går det inte att skicka objekt till dem hur som helst. Enda sättet att kommunicera är genom att posta meddelanden som bara kan överföra strängar. Självklart kan man då serialisera objekten till JSON och skicka med dem.

Varför heter det JSON?

Vad jag då skulle vilja reflektera över är varför det kallas JavaScript Object Notation. Ett objekt är ju en sak som vet vad den är och kan göra saker själv, dvs. en datastruktur med tillhörande kod som beskriver hur den skall uppföra sig.
När man serialiserar ett objekt till en JSON-sträng försvinner alla kodreferenser, dvs. objektets metoder, kvar har man bara datastrukturen. Därför kan det tyckas vara mer korrekt att det borde kallas JavaScript Data Notation

Välsigna datastrukturer

Vad gör vi då för att kunna använda datastrukturer som blivit deserialiserade från JSON som fullfjädrade objekt? Vi kan välsigna dem tillbaka till sin klasstillhörighet genom att koppla ihop datastrukturen med metoderna från klassen igen. Därför skapar vi en en konstruktor som heter bless i basklassen för alla klasser Class som tar en datastruktur och utökar en ny instans av klassen med denna.

// Contructor that returns a new instance of this class
// extended with all properties of the given data structure
Class.prototype.bless = function(data) {
	return $extend(new this(), data);
};

Då kan vi sedan göra exempelvis så här:

var MyClass = new Class({
	myData: "Hello, world!",
	doStuff: function() {
		alert(this.myData);
	}
});
 
var myObject = new MyClass();
var string = JSON.encode(myObject);
 
var data = JSON.decode(string);
// data.doStuff();  <--- Not possible here
var newObject = MyClass.bless(data);
newObject.doStuff();

På så vis kan man återskapa objekt som är identiska med de som skickades trots att de har blivit omvandlade till och från en ren textsträng på vägen.

För att jämföra de olika webbläsarna har jag kört denna Sudoku-kombination och jämfört tiden det tar att räkna fram alla möjliga lösningar på just min dator. Resultatet är ganska häpnadsväckande, som ni kan se i grafen nedan så utklassar Safari Internet Explorer med nästan en faktor på tio-till-ett. Chrome hamnar inte långt efter och både Firefox och Opera placerar sig hyffsat bra. Och då används inte ens Web Worker-trådar som har visat sig ha potential att dubbla prestandan och ytterligare öka försprånget för alla andra webbläsare framför Internet Explorer.

Modulen hittar ni här: Geo::SweGrid

Saker som går att återanvända och andra kan ha nytta av delar vi gärna med oss av. Ett exempel på detta är Perl-modulen Geo::SweGrid som används för att konvertera geografiska koordinater mellan det system som används globalt och det som används på vissa svenska kartor.

Det distribuerade arkivet för Perl-moduler heter CPAN, dit kan alla bidra med sin kod. När en modul väl finns i arkivet kan den lätt installeras på vilken dator som helst så här:

[user@host ~]$ sudo cpan
 
cpan shell -- CPAN exploration and modules installation (v1.9304)
ReadLine support enabled
 
cpan> install Geo::SweGrid

Funktionen är liksom Bloggportalen i övrigt byggd i Java med Struts som applikationsramverk och Hibernate som ORM / Object-relational mapping och persistenslager. Data hämtas som XML över nätet från en webbtjänst hos Sesam. Sedan används XPath för att välja ut relevant data att presentera.

Detta sätt att presentera information och funktionalitet från flera olika källor på en och samma webbplats kallas ibland för en ”mashup”. Ett annat exempel på detta är kartorna på Bloggportalen som skapas med hjälp av en tjänst från Google Maps.

Jag tänkte därför presentera en liten guide hur man kan kombinera denna information i efterhand så att man får geotaggade bilder när man laddar över dem till datorn.

• Ladda över spårfilen/filerna i GPX-format från navigatorn till datorn. Du behöver vara så noga med att du hittar spåret från det exakta fototillfället. Om du t.ex. har en fil från varje dag på en resa, ta med allihopa.
• Ladda över bilderna som JPG-filer från kameran till datorn. En viktig sak man inte får glömma innan man börjar fotografera är att ställa klockan rätt i kameran. Detta är avgörande för att kunna hitta positionen för det exakta tillfället för varje bild. Glöm inte eventuella inställningar för sommar/vintertid och tidszon. Om du märker tiden är fel för bilder du redan tagit bör du korrigera detta innan du fortsätter. ExifTool kan justera tiden, t.ex. framåt eller bakåt en timme om man har glömt ställa om för sommar/vintertid. Ett annat verktyg som klarar detta och möjligtvis är lite enklare är jhead.
• Nu behöver vi ett program som läser positionerna från spårfilen och skriver till bilderna. Programmet Geotag är just ett sådant som dessutom är snyggt, enkelt och gratis. (Open Source – GPL)
• Kolla sidorna Quick start och Requirements vad som krävs för att köra programmet. Man behöver Java och verktyget ExifTool, ladda ned det först och lägg filen i en körbar programkatalog. (t.ex. C:\Windows på Windows)
• Har du redan Java 6 är det jätteenkelt, klicka bara Run it now så körs programmet direkt via Java Webstart utan att man behöver installera något. Första gången laddas det ned men sedan finns det sparat på datorn och en genväg har skapats på skrivbordet. Klicka på ”Kör” för att lita på utgivaren av progmmet.
• Välj Load tracks from file från File-menyn. Du kan välja en eller flera filer, det gör som sagt inget om du får med spår från innan eller efter fototillfället. Ingenting syns på skärmen än.
• Välj sedan Add image eller Add images from directory beroende på om det är ett fåtal eller en alla bilder i en katalog du vill geotagga. Nu dyker alla bilder upp i en lista.
• Högerklicka på en godtycklig bild, välj Find locations > for all images. Nu kommer listan uppdateras med latitud och longitud för alla bilder.
• Om det finns luckor i spåret från din GPS, dvs. att den inte har spelat in någon position för det exakta tillfället då bilden togs kan du använda funktionen Fill gaps för att räkna ut en mellanliggande position från de två närmast kända.
• Nästa steg är frivilligt men kan vara skoj. Högerklicka på en godtycklig bild, välj Location names > for all images. Nu kommer programmet att gå ut på nätet och söka upp ortsnamn för alla positioner från Geonames. Ortsnamnen kommer att lagras som text i bildfilerna.
• Nu kan du spara ändringarna till bildfilerna. Välj Save new locations > All images.
• Verktyget ExifTool som används för att skriva till bildfilerna kommer att skapa en backup-kopia av alla filer. Om man redan har en kopia av bildfilerna eller om de finns kvar på kamerans minneskort så är detta onödigt och tar bara extra lagringsutrymme. Detta kan man stänga av med inställningen -overwrite_original. Vill man att filerna skall behålla sin ”Senast ändrad”-tid kan man även lägga in inställningen -preserve.
• Klart!